Rottweilern
line

::.Rottweilerns historia.::

Rottweilern har i likhet med andra raser en romantiserad historik. Sannolikt är att dess största och sista verkliga uppgift varit boskapsväktarens. Den vallade inte, utan hjälpte till att hålla kreaturförsäljarens boskapsflockar till färdvägen. Nattetid vakade den både över sin herre och hans tillhörigheter.

Rottweilern är en robust brukshund som skall vara kraftig men ej klumpig. Storleken mellan 56 och 63 cm för tik, 61 och 67 cm för hanhund. Idealet är medelstor. Färgen är svart med bruna tecken.

Rottweilern har varit uppskattad som gårdvar. Under 40- talet hade rasen en glansperiod som brukstävlande hund. Skyddsarbete var rasens främsta gren. När de andra bruksgrenarna så småningom blev mer populära än skydds, minskade intresset för rottweilern bland bruksfolk. SBK:s avelsavdelning för rottweiler (AfR) arbetar internationellt för att få en rasbeskrivning som passar en brukshund i dagens samhälle.

I bruksarbete deltar rottweilern i grenarna spår, sök, skydds och rapport. Även de för oss i norden relativt nya tävlingsformerna IPO och BHP lämpar sig väl för rottweilern. Rottweilern har stor fallenhet för bevakningsarbete. Givetvis även räddningsarbete och ren lydnad. Med andra ord, rottweilern är en superb allround hund.

Rottweilerns användningsområde har helt styrt utvecklingen av de mentala egenskaperna. Boskaps- väktaren skulle vara dominant (vilja bestämma) för att kunna lägga tyngd och kraft i försvaret av sitt område och egendom, och för att förmå att stoppa och flytta boskap som ofta kunde sätta sig till motvärn. Rottweilern skulle inte skälla men däremot varna med morrande. Det var opraktiskt att hunden varnade med skall som kunde oroa och skingra boskapen. Rottweilern skulle ha bra nerver. Dessa egenskaper i utpräglad form är inte idealiska för den hund som skall fungera som en modern bruks- och sällskapshund. Dagens rottweiler har avlats på så vis att man givetvis strävar efter att behålla dess ursprungliga rastypiska egenskaper, men man söker få allt med måtta. Lättheten att morra misstolkas ofta. Rottweilern kan ta till morrning när den är glad, upphetsad, ivrig men självfallet även när den varnar. Det gäller att kunna förstå situationen och att kunna ”läsa” sin hund. Får hunden obehag när den är glad eller positiv kan den nervfastaste hund bli osäker, och detta i sin tur kan utlösa aggressivitet.

Du som nu har rottweiler bör ställa större krav på ditt hundkunnande än andra hundägare. Du måste vara säker och beslutsam i ditt handlande. Det finns mycket kvar av rottweilerns ursprungliga egenskaper som boskapshund. Detta gör att den har lätt att ta kommandot i familjen om inte anlaget blir styrt rätt redan från valpstadiet. Du måste vara genomtänkt, konsekvent och rättvis i din uppfostran. En självklarhet är att man ALDRIG brukar hugg och slag på sin väg att nå önskade mål. Du bör också ha så mycket känsla för djurs uppträdande att du kan skilja på vad som är vad, exempelvis rottweilerns sätt att morra.